Tänker
När jag började den här tjänsten som jag jobbar på nu och när vi hade inskolning berättade en mamma att hennes två äldre barn sagt när dom fick höra att jag skulle jobba på deras yngre syskons avdelning "Ååå Emmy hon är så bra på att trösta när man är ledsen"
Jag blev så klart rörd då det är fint sagt.
Idag på jobbet satt jag och tänkte på det där och så satt jag och tänkte att jag faktiskt gillar att trösta, det är viktigt för mig och jag mår nästan dåligt när jag inte FÅR trösta. Att få trösta nån som är ledsen är nästan det bästa med mitt jobb att gosa in sig med ett barn och säga att det inte var så farligt eller blåsa på det där onda stället eller bara säga att det är okej att vara ledsen man får gråta.
Så tänkte jag även på att när jag är på fritids (som dessa äldre barn går på) tycker jag det är svårare att trösta när man börjar skolan är man lite coolare man vill inte gosa upp sig i frökens knä på samma vis som man gör på dagis men tydligen så gör jag väl helt rätt pågrund av beröm!
Jag vill bara tacka alla barn som låtit mig få trösta och jag kommer fortsätta trösta barn som behöver. Tack
