Barn hata dom eller älska dom?!

Så här är det va!
Jag åker in till jobbet med bussen som går klockan 8:00 till Gimo. Detta är alltså en av dom 3 skolbussarna som kör  skolbarnen fram och tillbaka från skolan. Jag får oftast åka med hela vägen till Östhammar, jag uppskattar Ul så hemsk mycket för det. Ni är så snälla!

Men tonåringar är ju bara dumma i huvudet. Det finns en pojke på denna buss. jag tror han börjat första året på gymnasiet den här terminen. Han har alltid räknats som udda eller konstig som många påstår att det heter.
Jag tycker denna kille är jätte cool! Men folk mobbar alltså denna killen och jag tror jag blir galen. Dom gör inte sån här riktig mobbning sån här vidrig säga dumma ord mobbning eller slå mobbning. Dom gör den värre sorten av mobbning dom gör sån här smyg mobbning.
Idag då tex. Denna killen tappade sitt pokemon (jag kan inte stava det) kort på marken på bussen, en av tjejerna plockar upp det och gömmer det, den killen som äger kortet inser att han tappat det och börjar febrilt att leta. Han hittar det ju inte eftersom en av tjejerna har det. Så säger den här tjejen till pojken.
- Har du tappat nått?!
Och han sätter igång och förklarar och visar hur kortet ska se ut. (jag hade lagt mig i här om jag vetat vem som haft kortet och bett dom lämna tillbaka det men eftersom det skickades runt visste jag inte riktigt vem man skulle vända sig till)
Tillslut när pojken gett upp att leta efter kortet ser jag hur det flyger förbi mig och hamnar på golvet bedvid mig.
Jag stirrar på kortet en stund sen tar jag upp det frågar tjejen som tog det ganska högt
-Var detta .....s kort?!
Hon svarar ja lite svagt medans jag går fram till killen och lämnar tillbaka kortet.

Jag hatar sånt där och det borde inte få existera jag skulle lagt mig i tidigare om jag kunde med det är inte så jävla enkelt som alla tror alla gånger!
Jag hatar mobbning och människor som tycker det är roligt att reta andra för att ens kompisar ska få sig ett lite skratt. Jag tycker det är hemsk!!!
Usch jävla människor.

Sen precis innan jag skulle hem idag drog jag upp ett barn ur vagnen för att han skulle vakna. Han var omöjlig att väcka och när jag klockan 2 skulle gå hem vägra han lämna min famn. Jag tänkte verkligen så här.
"Ååå man kanske ska ta och skaffa sig en sån här liten sötnos"
sekunden efter ska jag försöka ta av honom hans tröja och han börjar gallskrika. Jag ångrar genast mitt tänkade och inser att några år till inte skadar. Nu har jag ju dagis barnen och får nöja mig med dom sötnosarna ett tag.

Det var allt
puss o kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0