Highlake

Du är min bästa vän! och ändå är du den person jag förstår mig på minst! Du berättar inte speciellt privata saker det håller du för dig själv och du sitter gärna ensam med mamma eller pappa, du säger att du så gärna vill ut ur den huset ändå lämnar du det nästan aldrig!

Du är min bästa vän fast jag inte riktigt förstår det! Du gör mig besviken och ledsen gång på gång och ändå låter jag dig komma undan. Utan att du ens ber mig om ursäkt. Ett riktigt förlåt skulle jag vilja ha men jag vet att det aldrig kommer, inte ett uppriktigt inte från hjärtat inte ens från din mun!

Du är min bästa vän fast du inte ger mig nått! Jag begär inte mycket men att du skulle komma hit nångång, att du skulle ringa ibland skulle räcka! jag känner mig bara så trött på att ge dig saker men att inte få något tillbaka!

Du är min bästa vän! Utan att ens jag förstår varför!
Men samtidigt får jag kanske skylla mig själv för om jag skulle berätta det här för dig skulle du kanske ändras, lite? Jag vet inte, kanske hoppas jag i onödan jag ger dig alltid en pytte liten chans i mitt hjärta och endå spräcks det varje gång!

Du är min bästa vän! Så snälla försök att visa det jag vet att det finns där djup inne nånstans! jag behöver se det! Snälla visa mig det!!!!